Livet i Haga

Under åren har man ju fått några vänner, en del försvinner nya tillkommer
Och en liten klick som inte bryr sig va för idiot man är stannar...
Vet inte om jag berättade att jag mött en gammal klasskompis
Hon såg lite schavig ut men när hon gick förbi mig så sa hon hej!
Jag såg nog ut som ett ufo men jag hejade tbx

Det konstiga va att jag trodde hon varit död i många år...
uppenbarligen inte, hon såg ganska pigg ut...
vi gick i samma klass på Korsängs skolan 1-3

vi skildes åt då jag flyttade till hummelsta
senare har jag sett henne i det lilla A-lag vi har utanför Coop
bland pundare o kleti o pleti
sen försvann hon (dog)...

men nu e hon alltså tbx, mötte henne igen nere vi coop
några veckor efter mitt möte me döden
nu såg hon betydligt mer nergången ut
de e sorgligt hur de kan bli man blir deppig av det

I lördags mötte jag en vän jag haft både som kompis o kollega under många år
Hon vart helt plötsligt jätte sjuk o hamnade på ulleråker
Det kom väl smygande under en lång tid, men man trodde väl ändå inte de
skulle gå så långt
Hon piggnade till hyffsat skaffade en ny man i samma veva som mig
hon kom aldrig tbx till jobbet mer o våra vägar gick åt olika håll
men i lördags träffades vi då utanför maxi
Inte så kul att se hur de gått i livet man inser ju hur jäkla bra man har de själv :)

Och man förstår varför vissa håller sig undan....
men hon var ändå lite av den gamla tjejen till o från
Vi bestämde att vi skulle ses igen om 4 år där på maxi parkeringen alltid nått :)