Livet i Haga

Jag gick och la mig i går vid 22tiden
de fanns just inget att se på tv och jag är ju kroniskt trött..
jag vaknade vi 23 igen och hade ont i en arm som fan
armbågen och axeln värkte så jag gick upp
alla andra sov då, jag gick och skakade min arm hur fan kan de bli så här tänkte jag
så illa låg jag ju inte

gick tillbaka och la mig men kunde inte somna
låg i mörkret och glodde i taket
då jag plötsligt hör en bil som kommer på vår lilla väg stump
jag far upp och kollar ut
ser en silluett av en yngre grabb som klivit ut på passagerar sidan
dom börjar gå uppför trappen till oss...
jag tittar på kl 00,03 va fan vill dom?
de knackar på dörren och Per vaknar och undrar va de är
jag berättar  och han börjar klä sig för att gå ner
nä öppna inte dom ser lite skumma ut...säger jag
-vi öppnar fönstret här i sovrummet
jag kollar ut och killarna upp
-e de du som e Tobbes mamma?
-jag tror jag svarade ja sen sprang jag ner, hjärtat stannade för ett ögonblick
-han ligger på akkis i Uppsala, han voltade med bilen nyss
men han är ganska ok, lite ont i ena axeln och armen ( i den jag vaknade med ont i samma tid han snurrade) 
bilen snurrade runt flera varv och landade ute på en åker
men han kom ut innan vi kom fram , säger killen

dom hade varit i Borlänge och köpt bil till killen som nu stod här
Tobbe hade åkt ensam i sin och dom hade i bakspegeln sett biljusen försvinna i mörkret
jag var skakig och tackade killstackarna som såg vilsna ut
-jag ville komma och berätta, hade velat att nån gjorde de för mina föräldrar om de varit jag, säger han
jag kramar om dom och tackar igen

sitter en stund i köket lite chockad o gråter...
Han e ju hel säger Per de e de viktigaste

sen följer en jäkligt lång natt
somna om är inte att tänka på
Clara vaknar o har ont i magen
somnar om på min arm
Tuva kommer och kryper upp på den andra
kanske kan jag somna nu i tryggheten..
02,00 ringer min mobil då e jag fortf vaken
Tobbe vill hem från akkis
jag skuttar i mina kläder och möter en trött och öm liten pojke i Uppsala
min lille gosse e ok, och jag får krama han :)
hans nya fina bil som han stolt visat upp dagen innan e de inte
vem bryr sig..de e bara saker ... ersättbara
skjutsar hem lillen och sen kan jag somna in klockan är då strax före 5
vilken natt...djur på vägen, men sköterskan va trevlig tyckte han..

Du bör nog tacka någon däruppe, sa ambulans killen
om de e samma som såg till att djuret sprang ut tänker jag inte tacka
tänker jag...men visst tack snälla du däruppe, ja du med långt hår och skägg..
du som liknar Di leva...ja just du, tack snälla för min pojke inte kom till stor skada